Snart 34 år och lamslås av att onlinespelandet inte funkar...

Jodå. Jag fyller 34 i maj, hur makalöst det än kan låta. Man undrar hur jag kan besitta en så gedigen vishet trots min ringa ålder och mitt svar är: Jag bara är sån. Jag vill inte skryta, men det är ju samtidigt dumt att skämmas för att man är fantastisk.

Igår började en ledighet som till stor del skulle innebära gräsänklingaskap (om det inte var ett korrekt ord nyss, så är det ett korrekt ord nu). Kom hem från jobbet och blev välkomnad av katten som naturligtvis tyckte det var sjukt kul att jag behagade kliva över tröskeln för att genast gå och sätta mig i soffan. På vägen dit plockade jag upp en av kattens leksaksbollar, vilken jag med minsta möjliga inlevelse kastade åt ett håll dit jag inte tittade. Bollen träffade en lampskärm och rullade in under soffan. Tough luck Svea (katten), tänkte jag, här ska spelas Call of Duty - black ops, ONLINE!!!!

Jag hade planerat en spelkväll tillsammans med min kusin och ett par stabila vänner från sjukgymnastutbildningen. För att inte avslöja deras identitet kallar jag dem Benny, Fredrik och Love. Nåväl, jag tryckte på dosans PS3-knapp och hörde det bekanta pipet som innebär att spelvidundret sätts igång.

Sen rasade tillvaron. Västra Långgatan 6c föll in i ett besvikelsens och handfallenhetens totala mörker; onlinespel var för tillfället ej tillgängligt. Åtta timmar framåt i tiden var mitt liv fullständigt oplanerat och VAD VÄRRE VAR:

Jag skulle inte få sätta en claymore två meter från en spawning point. Inte få kasta semtex på Fredrik. Inte få skjuta Love med ett halvt magasin för mycket efter att han redan ramlat. Inte få nöjet att bli brutalt nedknivad av nämnda herrar för att jag springer runt som en skjutglad höna utan nån som helst känsla för taktik. Inte få spränga nåns care package i stället för att ta det själv. Inte få strunta i hur många gånger jag dör på en och samma bana, bara jag får mörda Fredrik ELLER Love EN gång innan spelet är slut.

Inget av det.

Det förblev en omöjlighet.

Fullständig tomhet intog alla 73 (är det verkligen 75, Jonna?) kvadratmeter av lägenheten. T4Sport visade Totally Outrageous Behavior.

Ni förstår ju själva.

Räddningen blev ett påskägg från min käresta, fullproppat med godis.

Love is in the air.

För Playstation Network var det fan inte.

Glad Pårre!!!

Och så en skylt till ytterdörren...

Fick min leg. Sjukgymnast-skylt för ett par veckor sen och blev riktigt nöjd.

Jag och Jonna har ju som bekant (för många) dragit ner till Blekinge och har just nu en ytterdörr med skruvhål och tejprester som dekoration, så en dörrskylt kändes som en bra idé. Bara att slänga iväg en beställning på http://www.skyltmax.se/skyltar/dörrskyltar och sen blogga om det, så får vi även den utan att ens behöva betala. Rätt bra service.

Om du är sugen på en skylt av nåt slag, så kika på http://www.skyltmax.se och se om du hittar nåt!

Tjuuuuuuuuusig namnskylt på gång...

Beställde en namnskylt från http://www.skyltmax.se idag. Passar på att meddela alla gamla klasskamrater att man kan designa sin egen skylt på den här sidan, plus att det inte kostar en enda krona att få skylten om man dessutom bloggar om det. Känns väl helt okej? Återkommer med en vacker bild på den när jag fått den i brevlådan.

Puss!

15/12 - 09, och av stapeln går...fraktur-VM!

Herrejävlar.

I morse inledde jag min resa till skolan med att cykla rakt in i skogen efter att ha givits fart av en säkert tre meter lång nedförsbacke med en lutning på åtminstone 20 grader. Sen att jag inte styrde åt det hållet är ju en annan sak. Det är nu man inser att cykla på vintern är snudd på pantat. Man håller så jäkla hårt i styret att man, om man tappar balansen, kommer att dunsa i backen som en enda stor påse bajs. Ni fattar, om man skulle släppa en bajsp....ja, whatever. Däremot är det rätt kul att åtminstone ta sig ut och bevittna alla halkolyckor, såvida de inte leder till just en pallplats i nämnda mästerskap. Eftersom det är ganska bra packat med pudermjuk snö, så blir de flesta fallen ganska harmlösa och ger bara underlag till hysteriska gapskratt och ansikten som färgas högröda av annat än enbart kylan. Det blir liksom Kalle Anka-varianten av halkningar, där man inte kan låta bli att imponeras av de gånger vederbörande lyckas landa på fötter efter vad som ofta kan se ut som ett spontant infall av amatördans med inslag av en kraftigt elektrisk stöt.

Jag ledde cykeln hem största delen av vägen efter skolan, mötte en bekant och hälsade. Ungefär tio meter senare hörde jag "Men helveteeeeeeeeee!!" och det mycket bekanta ljudet av en krashlandning. På väg TILL skolan såg jag en ung tjej (12-13 max) som precis reste sig upp från marken med snö över hela sig och började leda cykeln över gatan till andra sidan, för att fortsätta vägen ner för slottsbacken. Jag tänkte säga "Det är jättehalt, ta det försiktigt" (som om hon inte hade räknat ut det själv ganska nyss), men ville inte låta förmanande. Hon hann knappt halvvägs ner till den korsande cykelbanan innan hon försvann i ett moln av snö och såg ut att ha klivit högst upp på prispallen. Jag kom ikapp henne och frågade om det hade gått bra. Det hade det. Sen sa jag "Jag vågar knappt gå och då har jag ändå cykelhjälm på mig." Hon skrattade och såg ut att tycka att fallet inte varit fullt så pinsamt längre. Sen sa hon "Vadå, ska du ha den där på dig hela dan då eller? Hahahahaha."

Jävla unge.

Källargången

Jag sprang genom källargången med hjärtat bankande så hårt i bröstkorgen att jag trodde det ville ut. För varje steg jag tog blev jag mer och mer övertygad om att jag aldrig skulle nå den öppna dörren längst bort där ljuset sipprade in, samtidigt som mina kompisars lekande skrik lät så små och fjärran att de lika gärna kunde varit instängda i en glasburk långt ute på fotbollsplanen.

Okunniga, trångsynta människor...

Ibland blir man bara så jävla trött.

Kollade på ett debattprogram på svt nyss, där folk sitter och bråkar om islam, islamister, muslimer, fundamentalister, terrorister...
Ska det vara så jävla svårt att inse att det finns bra människor och sen finns det idioter? Har den där patetiska människan Dick Whateverhisnameis hört talas om Mattias Flink? Herr Dick sitter och gastar om 11 september och vet uppenbarligen ingenting om saken.

Jag skiter fullständigt i vad du tror på eller var du kommer ifrån, är du dum i huvudet så är du dum i huvudet. Vare sig du heter Usama eller Dick.

Herregud.
Herreallah.

Vilket som.

Fotbollsvärldens största töntar...

Jag har sagt det förut och jag säger det igen;

Det finns ingenting i fotbollsvärlden som jag stör mig på lika mycket som filmande jävla töntar till fixstjärnor. Idag hade vi Pepe (Real), Alves (Barca) och Ronaldo (Real), t. ex. Jag kommer aldrig nånsin förstå mig på inställningen att låtsas ha så ont som bara en benamputation utan bedövning skulle kunna orsaka. Sen väntar man tills domaren antingen ser att man håller på att dö och blåser frispark, eller tills man märker att domaren inte kommer att blåsa, för då är det lika bra att resa på sig och fortsätta spela. Vilket alternativ man än väljer så är smärtan borta så fort man bestämt sig. Vad fan är problemet med att spela fotboll, bara? I det här fallet är damfotbollen tio gånger mer manlig än herrfotbollen.

Jag älskar fotboll och det finns inget större och häftigare när det gäller idrott än när man får uppleva VM. Fast helst då med Sveriges medverkan, givetvis. Däremot blir jag bara uppgiven och trött när sportens största och bästa inte bara kan stå på benen och kämpa lite. Exakt så här känns det då:

http://www.youtube.com/watch?v=RvUIbqKyppY

Nighty night..

Ps. Zlatan Ibrahimovíc är KUNG. Han är K U N G. Ds.